fejt

Nu har det gått en vecka sedan pappa gick bort och jag måste säga att jag mår betydligt bättre än jag trodde jag skulle. Antagligen, beror det på att jag och mamma bodde med pappa medan han blev sämre och sämre och därmed blev mentalt förberedda på det som skulle hända. Humöret går upp och ner men det gör det ju alltid ändå. Livet fortsätter, trots sorgen, och denna vecka uppskattar jag min familj och mina bästa vänner ännu mer än vanligt. Även om man inte skulle vilja prata om sin sorg med dem, är det skönt att ha dem runt sig, för de bidrar ofta till att man känner glädje mitt i allt ihop. 

 

Det gör ont att tänka på hur dålig pappa var på slutet, det skrämmer mig att tänka på hur jag ska klara mig utan honom och det gör mig orolig att jag plötsligt inte har lika stor lust att göra saker, träffa folk. men detta är fas jag går igenom, som en del av sorgearbetet. I framtiden kommer jag säkert minnas pappa med mer glädje än smärta. Om ett tag kommer jag lärt mig hantera livet utan honom som stöd, kanske finner jag stöd i något eller någon annan. Snart kommer jag nog vara tillbaka till mitt vanliga liv. 

 

Det känns som jag börjar få lite perspektiv på saker och ting, medan andra aspekter säkert kommer fortsätta vara ångestladdade ett bra tag till. Men jag mår bra! Ja kan ni tänka er, jag mår bra ändå.