Fejt
Det finns otroligt många olika religioner, världsbilder och traditioner här i världen. De flesta är för mig, faktamässigt, ren nonsens. Jag tror inte på någon gud, inte på någon himmel, inget helvete och inte på att synda. Jag tror däremot på det mänskliga behovet av att tro på en högre makt. För att människan ska känna sig trygg i denna värld behöver hon tro på att allt inte är upp till henne, utan att någon annan bestämt vissa saker, att allt dumt som händer i världen inte bara får passera, utan att alla förr eller senare får vad de förtjänar, och att om någon älskad tas ifrån henne så är det för att denne ska till en bättre plats. För de allra flesta är det svårt att hantera många situationer i livet, utan att ha något annat än sig själva och deras medmänniskor att falla tillbaka på. Hur detta yttrar sig är däremot väldigt olika. För mig finns det ingen högre makt i form av en varelse eller ett medvetande och även om jag inte tror på ett helt förutbestämt öde, kan jag hålla med om att vissa saker sker av en anledning. Och precis som med ying och yan finns det gott i allt ont och ont i allt gott. Både gott och ont måste ske för att hålla en viss balans i världen. Av allt ont kommer något gott.
Se bara på första och andra världskriget. Vad tänker man när man hör de namnen? Krig. Död. Fattigdom. Vad man ofta kanske glömmer bort är att tänka på vad som hände till följd av detta, exempelvis i de länder där majoriteten av det manliga könet var ute i krig. I dessa länder fick kvinnorna nästan helt ta över samhället medan männen var borta, plötsligt stod inte bara kvinnorna i köket eller tog hand om barnen - nej de fick ta över allt arbete, även sådant som ännu idag anses typiskt manligt. Waterloo bridge i London byggdes av kvinnor. Det var första världkriget som orsakade att kvinnor slutade använda korsett, då metallen behövdes till viktigare saker. Var skulle jämställdheten vara idag om det inte var för dessa händelser?
Det jag vill säga med detta exempel är att det inte finns någon anledning att gräma sig över det som redan skett. Självklart ska man sörja, men det finns inget man kan göra åt det förflutna - utom att låta det påverka världen till det bättre. Varje steg du tar förändrar världen en aning. Du sliter på marken du går på, trampar ner gräset, luckrar upp jorden. Någon annan ser dig och anser att det var en bra väg, går efter dig, och tillsammans bildar du och dina medmänniskor en stig. "Ripple effect" kallas det, när varje beslut du tar ger en minimal direkt påverkan av världen, men bidrar till något större.
Vad är det då jag vill komma fram till? Jo, att allt du gör påverkar mer än du kan kontrollera, att allt ont som händer dig också leder till något bra och kanske är det meningen att det ska ske, för att du ska få det liv du föddes till, för att du ska bli den person du är menad att bli.
Det är ödet. Fate. Fejt.
